Aaleis

Choices
Text & music: Nina Li
Arrangemang: Suno.com

Låten Choices handlar om valen man gör i kärlekens mörkare partier. Jag skrev den 2023, under en period då jag bearbetade gamla erfarenheter. Berättelsen bakom låten var redan gammal, men vissa frågor hade ännu inte tystnat.

Ett beslut hade gjort ont. Det blev ett sår och senare ett ärr i hjärtats kammare. Även om det är läkt finns det fortfarande enstaka ögonblick då frågan smyger sig nära. Vad hade kunnat bli? Han fick mig att känna mig som ”någon”. Gav tillhörighet och kärlek. Men tog också mer än vad jag var beredd på, och lämnade mig sedan nednött inpå bara själen. Choices var och är en resa av beslut. Små, stora. Slutgiltiga.

Men det är inte bara i kärleken jag undrat över mina beslut. Vad hade hänt om jag gjort annorlunda, vad hade blivit om inte om och om inte fanns? Ett av mina andra större beslut var att lämna lastbilshytten. Det är länge sedan nu, men fortfarande kan jag drabbas av längtan till den tiden, som, när det funkade i livet i övrigt ändå var en härlig tid. Jag var duktig och stolt som yrkesförare. Jag är inte lika stolt som kontorsråtta av någon anledning.

Och det är något i den upplevelsen som fattas mig mest. Jag kände mig också här som ”någon” när jag svepte fram i mina ekipage, och jag kände en tillhörighet till en hel yrkesgrupp som jag inte upplevt i något annat yrke. Att jag ändå valde bort det slitsamma i yrket hade flera bottnar, men när det begav sig så kändes det som att jag inte behövde bevisa något mer, för någon.

Nu står jag och väger på ena foten, inte för att jag har något på lut, utan för att det börjar kännas som att jag är färdig. Kanske har jag inte ännu ett val att göra, men jag känner att jag är i väntans läge. På att något ska ske, dyka upp, möjligheter, satsningar som infinner sig – det känns som att förändringsvindarna börjat susa. Tid får väl utvisa hur och vad jag ska.

Men det är svårt också, att veta när man ska gå. Ibland är det ju så tryggt att bara stå kvar, till och med när det är dåligt för en. Och då är ju också det ett val. Jag antar något måste driva tillräckligt hårt för att man ska kunna välja. Eller är det kanske också så att man ibland väljer fast det är bra? Men att själva viljan att ha något annat, något mer ändå är större, än rädslan för att inte våga sitt steg ut. Jag är tacksam över att jag kan känna att jag har val. Jag önskar bara att jag vore mindre rädd.


I ljus & kärlek,
Nina