Livsrummet

Nina Li

Det finns för mig inget vackrare än att få möjlighet att beröra andra. Jag lyckas inte alltid göra det i mötet mellan människor, men oftare genom mina texter.

Jag vet inte riktigt varför det är så. Jag fick nyligen ett vackert uttryck från oväntat håll: att jag skriver inifrån naturen. Som om orden och meningarnas vändningar kommer från ett eget språk.

Med tiden, och genom den respons jag fått, har det blivit tydligt att det jag skriver inte längre känns som en blogg. Texterna har vuxit till essäer. Det var aldrig min avsikt, men när jag lärde känna essäns form och historia såg jag plötsligt ett mönster som alltid funnits där.

Jag skriver för att förstå. Ibland lyckas jag förstå, ibland lyckas jag skriva – och ibland bådadera. Det jag vet i dag räcker ändå. Mina ord får finnas, växa och beröra, just så som de blivit formade.

Skrivandet är en mångfacetterad process. Jag hastar ofta förbi vardagsspråket men älskar att sätta samman nya ord och hitta oväntade formuleringar. Den där meningen som inte bara stiger in i hjärtkammaren utan också får hjärtat att slå ett extra slag – den söker jag alltid. När jag hittar den mår jag bra.

Här finns mina ords kärlek till er. Jag ansar dem ömt, krasar dem mellan tänderna och håller dem nära en stund, helt enkelt för att jag vill.

Kanske har jag aldrig riktigt förstått mitt eget språk. Att det rör vid något viktigt hos andra ser jag. Men hör jag själv hur jag hörs? Det tror jag inte alltid att jag gör.

Sidan heter just nu Ways of Li. Ett namn som får följa med en tid till medan jag lyssnar efter det som vill bli. Det kommer sannolikt att förändras, och jag tänkte att ni kanske skulle vilja vara med på den resan.

Välkommen.

// Nina Li