Jag har haft en mer hektisk period av yttre ting som gjort att jag lite tappat bort mig på vägen, i alla fall vad gäller den andliga spis som jag nu känner att jag får ta in nu när jag inleder min semester. Folk klagar på vädret men jag är riktigt nöjd, mulet och regn innebär att jag med gott samvete kan sitta där jag sitter, med min dator, gitarren och måleriet. Böckerna, skrivandet och pysslet med småsaker, ja, ett enkelt liv med nära till vila.

Fast att plötsligt ha en ocean av tid gör också att det som ackumulerats till nu kan göras på några timmar känns det som, och då återstår… vadå? Tid är nästan alltid en bristvara i 3D-erfarenheten, så att när den finns blir man nästan lite ställd och undrar vad exakt man ska fylla den med först. Men det blir säkert inga problem. Och om fyra veckor står jag antagligen där och känner samma brist i alla fall.

Jag har på senaste tiden grunnat en del på drömmar och ambitioner som aldrig tycks bli något mer än just drömmar. Det har ju inte varit enbart tidsbristen som hindrat utan bristen på intentioner. Jag brukar tjata om att man ska sätta sina mål så kristallklara att man känner hur det känns, ser ut och låter när man är där, men jag är riktigt usel på att sätta dem själv, och för det bli mina drömmar sannolikt aldrig verkliga.

Det finns också något som heter inspirerad handling, som alltså är en handling kommen ur den egna inre inspirationen för målet. Det är en kraftfull handling som driver en framåt, men utan att vara tung eller svår eller forcerande, och det låter så snyggt när man talar (skriver) om det men vad tusan är det egentligen som ska till? Jag tror ju mycket på det här med att rikta sin energi, attraktionslagen (och många andra universella lagar) och då och då brukar jag skapa visionstavlor.

Jag går i perioder också in i meditationer för att tömma sinnet och släppa fram skaparkraften, och genom dessa ting ge mig själv en möjlighet att just rikta energin dit jag vill nå. De är verktyg med kraft men de kräver också att jag ödmjukar mig inför processerna och släpper kontrollbehovet, vilket efter en längre tids utarmat 3D-leverne är en utmaning. Jag är övertygad om att jag själv skapar mitt liv, och ändå håller jag tillbaka på de starka verktyg jag känner till. Behovet av snabba bevis är dessvärre överväldigande stort.

Kanske är det mesta energiblockeringar. När jag gått igenom mitt Reiki-material från kursen i fjol våras blir jag också varse att jag omsätter mina kunskaper dåligt och ger inte mig själv chansen riktigt för att jag bara tycks samla verktygen på hög i väntan på den riktigt stora ”lösningen” på mitt liv. Det vill säga, Reiki kunde lösa upp blockeringar om jag såg till att ge mig själv det, också.

Men sådär är det emellanåt. Insikter om att strävan mot något annat också behöver aktiv handling och fotarbete, kommer och går, och jag får tacka för min vägledning att den ändå försöker få mig att lyssna inåt och fatta de där besluten om att lita på processen det är att medvetet börja manifestera saker i mitt liv. Det är lite som att lägga om vanor. Det tar sin tid innan det sätter sig när man styrts av inre, gamla och automatiska mönster, innan man kan säga att man behärskar något nytt. Och jag har hållit på länge nu i gamla hjulspår, men jag är också grymt nyfiken på vad ”tid” nu ska innebära för mig ett tag framöver. Jag vill ju inte komma till slutet av semestern och känna det som att jag bara suttit och väntat på att komma fram dit liksom… 😀

Kärlek och ljus,

Nina