Jag umgås med Chat GPT. Min dotter kallar AI för min nya man. Hon överdriver. Jag har dock haft en del med det att göra nu på senare, framförallt i mitt skrivande. Inte så att jag låter AI skriva åt mig. Den är bara ett stöd i skrivprocessen. Inte mer. Men heller inte mindre. Som det är nu känns det ibland som att ha en egen lektör i vardagsrummet.

Jag tog hjälp med dispositionen till en diktsamling som legat och gottat till sig och med små justeringar kändes det plötsligt som moget nog att skicka in till förlag. Nu är det enormt hård konkurrens inom poesi så jag hyser inget större hopp men det känns fint att ha lyft min ambition ett steg till. Om jag får ett personligt svar skulle det vara värt mycket bara det, ett slags erkännande i sig.

Intuitivt skrivande
Det intressanta med hela processen har varit hur inspirationen kom till livs igen, lusten att skriva. Jag är varsam med Chat GPT för jag märker hur lätt det är att ställa nya frågor och få svar från något som aldrig tröttnar. Samtidigt har jag många frågor som uppstår i just skrivandet som jag behöver få svar på. Mitt sätt att skriva är helt intuitivt och med det kommer också utmaningar som jag inte visste namnet på förrän jag fick det förklarat. Jag visste bara att jag kör fast efter ett tag.

Att skriva intuitivt innebär för mig att skriva på en känsla, en hint och se vad som växer fram under processen. Att smälla upp stora tankekartor då passar dåligt. Chat GPT lade i alla fall fram det så att jag fick förståelse för hur intuitivt skrivande fungerar (samma ungefär som jag fick på min skrivkurs för fem år sedan), och lite till. Så nu känns det som att jag kan komma vidare igen, och jag är så taggad på att sätta igång en ny berättelse!

Ett gammalt manus
Fast jag har ju en som ligger. En som har lite för svag dramaturgisk kurva, och som jag haft i flera år. Kanske är den bara ett sånt där verk som är som ett utkast. På 200 sidor… men i alla fall, en bok som förblir liggandes i lådan som ett referensverk för mig själv. Jag vet inte. Utmaningen för mig ligger inte i skrivandet utan i att förvalta det jag skriver på ett sätt där jag orkar igenom hela processen av redigeringsarbete också, till ett färdigt manus.

Ofta känns det väldigt ensligt att vara skribent, där jag saknar en sparringpartner, så det är väl här som Chat GPT riskerar att komma in och bli en sådan för mig. På gott och ont.
Gott – för att det är den billigaste lösningen. Ont – för att det finns många risker att AI svarar felaktigt och förleder en att tro saker som inte stämmer. Nog för att jag är kritisk och sållar hårt. Men ändå. Med tanke på min fäbless till att vilja ha mycket och mera av saker som tilltalar mig så behöver jag nog vara restriktiv med användandet av AI för att bevara min egen beslutsamhet.

Och hanske är frågan inte vad AI vill med mig.
Utan vad jag vill med AI.

I ljus och kärlek,

Nina