En lampa som blinkar apropå ingenting, och som inte sitter löst eller är på väg att bli trasig. Takten från en låt ljuder i huvudet från ingenstans. Små rysningar i nacken som brukar tala om för mig att någon är nära från andra sidan. Det finns säkert fler tecken som går mig förbi, men just dessa brukar jag notera lite extra. Musik är ofta kommunikation från andevärlden eftersom deras röster inte längre hörs i vår värld. Ibland är det bara en strof ibland är det texten i sin helhet som talar för något i mitt liv eller min själ och blir en slags hälsning från andra sidan.

Just nu befinner jag mig i något gränsland mellan det som är och det som ska bli. Jag förnimmer både det riktigt gamla och det nya på samma gång, som vore världens alla små tunna trådar på väg att spinnas samman till en helhet förut inte skådad. Jag funderar mycket på ursprung, och arvet av det energimässiga slaget, det som löper över många generationer bakåt, och på vad jag själv för vidare till min avkomma.

Nytt år
Kanske är det en sådan tid på året, med nytt år och en väntande vår som gör det märkbart att tiden inte står stilla, och att det finns saker att begrunda också, istället för att rusa fram. Jag förnimmer inombords de ting som jag bär i blodet, sinnet, själen. Små saker som viskande påminner om den naturliga koppling jag hade som liten, till naturen, och hur jag läste av människor energimässigt och visste vem jag kunde lita på och inte, instinktivt. Större saker som pockar på, som att min mediala ådra längtar efter att få sträcka på benen.

Skaparkraften och intuitionen som knackar på varje fönster, som vill de att jag ska komma ut och leka igen och igen. Jag förnimmer allt detta, och följer upp, inspirerad, men går tillbaka till trygga rum lika fort, inte för att jag är rädd, utan för att jag väntar. Väntar på tillåtelse att finnas, få växa, få bli den jag är till fullo. Vem är jag? Eller rättare sagt vem vore jag utan alla mina pålagor, som inte enbart är energimässiga.

Hälsan på annat sätt?
Kan det vara så att det går att manifestera god hälsa på samma sätt som man söker göra det med prylar eller pengar? Förmodligen är det så. Jag har aldrig provat. Invaggad i det falska ”symtomfrihet”, lever jag mitt liv som om det vore lika med att vara frisk. Att energimässigt åkalla gudars och änglars kraft, för bättre hälsa, är i det moderna samhället jag fostrats i, inget man gör öppet.

Häxeri, naturgummor och diverse ”löst folk” som smög i skogarna förr och samlade örter, blommor och annan växtlighet fick ju på pälsen sen, och någonstans känns det precis lika, om inte förbjudet, skammat och nedtryckt som då, att vända sig till det man inte ser men någonstans förnimmer finns, och som kanske kan hjälpa på ett annat sätt än det evidensbaserade systemets fyrkantighet.

Det finns i sanning en hel värld dold i det moderna som jag kan längta efter att få utforska, den där det alternativmedicinska finns och som jag delvis nosar på genom Reikihealing. Men jag vill utvecklas och skulle gärna gå in i shamanska sammanhang, och undersöka mer också om häxor, ifall det skulle relatera med mig. Jag söker verkligen några andra slags andliga, spirituella rötter inser jag, de där som leder till jordens kraft.

Manifestering
Så med det i hand inleder jag året 2026 med nyfikenhet och hopp om att få ta del av något mer, något större än mig, som leder mig till den utveckling jag längtar efter just nu. Jag tänker lite som den där gången när jag önskade träffa en partner år 2001, när jag satt i fören på en liten båt, nyinflyttad till Stockholm. Där i fartvinden sa jag till min medresenär: ”Jag vill träffa någon.” Två månader senare träffade jag den man som kom att bli pappa till mitt barn.

Jag minns det så tydligt, hur jag i mitt ”manifesteringstillstånd” verkligen la min önskan i hela det där möjligheternas liv som stod framför mig då, och jag tänker att det är samma sak nu:
Att manifestera ett annat slags liv, ett jordat liv, ett liv där jag också får verka inom ett gebit som jag vill hålla på med, måste gå att manifestera på samma sätt, med en tydlig intention. Jag tror att jag har satt den nu.

Låt år 1 ( 2+0+2+6=10, 1+0=1) börja.

I ljus och kärlek,

Nina