Intuitiva val och impulser, hur vet man att man vet? Jag tolkar mycket information jag tar in genom intuition, men i det vardagsliv jag normalt för är det lätt att missa saker på grund av bruset. Istället blir det hastiga tolkningar, av mitt ego, och genom flera andra filter innan jag har en så att säga färdig upplevelse klar för mig. Informationen blir förvrängd. Och trots att jag är medveten om det här, glömmer jag ofta av mig.

Jag vet inte hur andra känsliga människor gör, men jag blir ofta utarmad på energi när jag är på ställen med många människor. Inte för att människor är något dåligt utan för att jag inte hinner sortera på intrycken jag får. En del talar om att man ska stänga ner sig, och jag har provat en rad olika tekniker och metoder men hur det än är så förblir jag extra mottaglig. Kanske har jag inte hittat rätt metod. Eller så är det inte meningen att jag ska dra in tentaklerna.

Det känns också som att människor på nåt sätt lägger märke till mig mer när jag är öppen och mottaglig, men inte på det där vanliga sättet utan helt energimässigt. Jag kan passera människor på gatan och känna av deras uppmärksamhet, även om de själva inte är medvetna på samma sätt. Låter väl helkonstigt men det är det här som jag upplever, och det är ganska tröttsamt att känna det som att min energi är i fokus jämt.

Samtidigt finns det som sagt ingen metod hittills som fungerat för nedtoning, och jag är ytterst oklar över om jag ens ska behöva stänga ner. På något halvt omedvetet plan känns det liksom angeläget att jag inte gör det, att jag behåller detta finstämda instrument som det är och gör mig till. Jag tänker också att jag inte är gjord för att vistas bland massa människor hela tiden heller, att det är mer miljöerna jag befinner mig i som är felet.

Allt vi är, består av, är energi. Vi vibrerar bara på en viss frekvens som gör oss till de köttsliga kostymer vi bär. Men förstå då att energier påverkar varandra, dras till varandra. Därav kan jag också med visshet påstå att min egen energiform är högkänslig för andras inverkan. Men eftersom de flesta människor är högts omedvetna om sin egen och andras energiform, kan de flesta inte heller förstå varför jag uppfattar andra saker än det de säger eller gör.

Ju mer jag tänker på saken, desto tydligare står det för mig, att min förmåga för mig alltid funnits, och också alltid varit sann. Det vill säga den energimässiga information jag får är sann fram till dess att mitt ego börjar rådda med den och filtrera den genom sitt nålsöga. Vad jag menar är att min förmåga för mig också varit starkt ifrågasatt. Av andra, och på grund av det och programmeringarna jag har ovanpå där, har jag tappat tilliten till den information jag får, och blandar ihop det med egna värderingar som slår ner sanningshalten. Förstå att detta är en av mina intuitiva gåvor. Lika snabbt som jag känner av en annan persons välvilja känner jag av motsatsen. Osäkerhet och ovilja lika väl som självkänsla och skam.

Jag får ”inblickar” i vad folk tänker göra och vad de bär på men det krävs numera övning (och stillhet) för mig att hinna uppfatta det utan rådd av egot. Och jag gör det gärna, övar. Men det finns också en viss sorg i att inse att ett liv levt, har gått ut på att vara rädd och förvirrad i vissa sammanhang för att jag inte kunnat lita på mitt inre. För att andra slagit ner på det. För att systemets programmeringar snudd på tagit det av daga.

Jag har skrivit om det intuitiva förr och jag lär återkomma till detsamma. För det finns en spännande utveckling i det här som tilltalar mig, en storhet som jag än så länge bara förnimmer eller får bitvis upplevelser av, men processen är igång och den är medveten. Det är förstås också en stor del av min resa i uppstigningen och som ljusarbetare. Det är framförallt en revansch på något som kan komma att förflytta mina inre berg.

Kärlekens ljus,

Nina