Ibland möter jag människor som jag genast tycker om och känner mig dragen till, fast de kanske knappt sagt hej. Det har inget med utseende att göra utan är helt energimässigt. Häromdagen hade jag sådant möte, och det var så pass starkt att personen i fråga liksom hängde kvar i mina tankar flera timmar efteråt. Såklart är det inte meningen att det ska bli något mer av det här just, men…

…jag minns en man jag träffade för tiotalet år sedan nu, där det första mötet också var på det här sättet. En vanlig vardag, på ett jobbuppdrag skulle jag träffa honom. För det första fångades jag av hans energi redan på håll, och när vi hälsade och tog i hand höll han min några sekunder längre. Väl under mötet pratade jag på medan jag iakttog hur han iakttog mig och knappt lyssnade verkade det som. Som att det jag talade om i mitt ärende bara var ett slags förkläde för mötet som Universum styrt ihop.

Nåväl, mitt uppdrag var till sist genomfört jobbmässigt och när vi skildes åt var det med samma fördröjning när vi tog i hand. Min egen reaktion var ömsesidig och jag åkte därifrån med en enda tanke: Hur skulle jag träffa honom igen? Men när jag kom hem hade jag en vänförfrågan från honom på Facebook och resten är historia nu, fast vi hängde ett tag och jag lärde mig något viktigt. Låt mig återkomma till det.

Jag tror att när jag möter människor jag har omedelbara energimässiga band med så är det själar jag har varit nära också i något tidigare liv. För hur ska man annars förklara den där redan på håll-känslan som uppstår med vissa människor? Energi är alltid omedelbar, osynlig men tydlig. Det är igenkänning, och jag finner mig vara omåttlig förtjust då jag har dessa upplevelser. Det får mig att känna mig sedd, hörd och upplevd på ett ögonblick, och jag vet att fast de yttre omständigheterna styr åt ett annat håll så finns där kärlek i ögonkast och leenden, som att båda i hemlighet redan vet det andra inte vet, att här möts vi igen.

Som att där i Mötet finns sanningen och ljuset, för att man intuitivt vet om att den andra själen är lika medveten i den stunden som en själv. Medveten om den högre ordningen. På så vis blev jag också varse vad det var jag skulle lära mig med mannen som höll min hand lite längre. Jag insåg snabbt att han var kargare på ytan än jag, känslomässigt, och att det skulle bli svårt för relationen att överleva. För han speglade min egen, inre karghet. Trots att jag uppfattar mig som en varm person stämmer det alltså inte riktigt överens med mitt inre.

Jag var lika emotionellt skadad på insidan som jag tolkade hans utsida att vara. Och häri ligger lärdomen. Det jag såg på hans utsida var inte hans sanning men det var hur hans trauman manifesterar sig. Det han såg på min utsida var inte min sanning, men hans själ speglade upp min insida kraftfullt. Så pass att jag blev rädd och drog mig ur. Jag såg kargheten, kände igen mig i den (på min insida) och ville läka den men kunde inte förmå mig till att stå kvar.

Han å sin sida, hade förmodligen mycket av mitt yttre uttryck på sin insida, men som han inte kunde härbärgera i sin tur. Vi kunde alltså inte mötas då våra känslomässiga trauman var för hårda eller oläkta, även om våra energier initialt var mycket samstämmiga och starka. Så här i efterhand kan jag tänka att mötet var ämnat även om vi inte fortsatte leva ihop, om så bara för den insikten jag fick, att det inte går att smälta is med mera is.

Mannen från häromdagen påminde mig också om flera andra människor jag mött på samma sätt, och jag tog det nästan för att vara en Universums glimt till mig att komma ihåg att det finns människosjälar som tycker om och uppskattar mig. På håll och i handslag, kanske utan att jag ens hunnit säga hej, för att energierna hinner före och säger sitt. Och kanske stannar jag i någons tankar lite längre, som de gör hos mig.

Allt som glimmar i de här mötena är inte ämnade att bli något mer än just glimmer tror jag, men de kommer i vår väg för att vi ska minnas att vi inte är ensamma (på själsnivå), att det finns en stark samhörighet bortom det mänskliga, med andra själar. Och istället för att dra för stora växlar på dessa möten ska vi bara njuta av stunden över att ha hittat en jämlike, och minnas med själen att vi tillhör samma soultribe.


Kärlek och ljus,

Nina