För den som undrar och ställer rätt frågor finns det svar. Eller? Jag befinner mig stundtals i ett informationskrig där jag för det allra mesta numera undviker TV och dagspress eftersom jag för länge sedan insåg att jag blev både upprörd arg och ledsen när jag fick innehållet till mig och att jag gick omkring som alla andra, påverkad åt det ena eller det andra hållet utan att kunna reglera vad mainstreammedia vill att jag ska gå runt och tänka på.

Sedan jag hivade ut just det som störde mig mest har jag kunnat sortera mer på vad jag vill ha in, och faktum är ju att jag får reda på det jag behöver veta ändå. I alla fall var det vad jag tänkte fram tills nyss. I mina kretsar talar man om alternativ media, där sidan vaken.se är en sådan. Man publicerar alternativa artiklar, inte sällan kritiska till världsordningen i smått och stort så jag gav mig på den sidan idag och tänkte att några nya sanningar kommer väl till mig.

Det gjorde det. De jag läste kändes obekväma och obehagliga i somt, andra väckte min ilska och frustration och i något fall också farhågor. Att är det här vad som väntar om jag som individ inte vaknar till jag också? Har jag medvetet stängt ute mainstreammedia i nästan tre år för att nu börja i andra änden? Vill jag åter igen utsätta mig för obehagliga sanningar och alternativ media som inte stöds av staten och därför bör vara mer sann?

Handlar min rädsla för att bli kallad konspirationsteoretiker verkligen bara om att jag inte vill vara obekväm i mainstreamsammanhang? Frågorna hopar sig. Vem är jag om jag väljer att inte engagera mig fullt ut i sanningsrörelsen (begrepp myntat av ett mainstream Kalla fakta-program tydligen) heller? Kan man stå som en fura medan det svallar runt om en och inte falla själv? Jag motsätter mig egentligen till mycket som pågår i världen, men jag köper inte heller allt som alternativ media tycks producera.

Källkritisk i all ära, men räcker det? Måste inte var och en ändå i slutänden ta ställning eller till och med falla till föga för det som är sant? Vad är sant? Hur kan vi, mitt uppe i ett informationskrig veta vad som är sanning av det vi matas med, från något håll? Faktum är att det inte går att veta. Och faktum är att jag inte vill delta. Men gör jag då avsteg från mitt andliga ljusarbetarkontrakt? Och vad tusan är en ljusarbetare?

Min egen personliga utveckling har fört mig till många insikter, och jag känner mig ofta lika uråldrig som jorden själv, Gaia, när jag djupdyker i egna inre resonemang eller hämtar in och förstår saker på nya sätt genom andra människor som är på liknande resor jag själv är. Jag vet att mitt ”uppdrag” här på jorden omfattar en större insats som kan påverka många människor och jag vet att mitt andliga jag trivs bäst som den där stolta furan i strömmande vatten.

Med rötter djupt ankrade i min egen tillit till Universums krafter i det allra mesta, och dessutom symboliska vingar att kunna lyfta med och se det större perspektivet,  känner jag en orubblig övertygelse om att just jag inte behöver utsätta mig för mainstream medias informationskidnappningar ELLER den alternativa sidans sanningar om detsamma. Jag litar på att Universum för mig ut på de vägar just jag ska gå, men utan att jag styr och kontrollerar vad som kommer i min väg.

Som ljusarbetare verkar jag för kärlek, ljus och sanning, i grunden en och samma betydelse; sanning. Jag vill upplysa människor om den egen fria viljans kraft, om den egna inre sfären och friheten att leva i sitt eget ljus, i sin egen rätt. Opåverkad av yttre tings starka viljor, egon. Jag vill leva i frid och tacksamhet över det jag har och vara fri att manifestera det jag önskar, och på samma sätt vill jag göra andra medvetna om att det är en möjlighet för dem också. Redan nu.

Jag är ingen upplyst mästare men jag är en gammal själ som antagit mänsklig form och som sådan ska jag verka på jorden med det jag kom hit för att göra. Väcka medvetenhet och kärlek. Vara ett ljus för andra som ännu inte funnit sitt ljus och stödja och om möjligt lindra vägen som andra har att gå för att hitta sig själva. För det är verkligen det allt handlar om. Att bli upplyst och medveten om vilka vi innerst inne är, var vi kommer ifrån och vilka gåvor och talanger just var och en har.

Ska jag då dyka in i alternativ medias sanningskretsar för att kunna göra det? Måste jag veta sanningar om sanningar för att utföra mitt uppdrag? Kanske, jag vet inte. Jag kanske ändras jag också och ställer mig på barrikaderna i likhet med mitt fackliga uppdrag en gång i tiderna. Eller så är det så att jag också med sanningsrörelsen får tillräckligt med information ÄNDÅ, utan att djuphavsdyka i allt som sägs på dess plattformar? Tid får utvisa hur jag gör men det känns oerhört svårt att avgöra i informationssamhället vi lever i, om man blir ”gaslightad” från båda håll eller inte.

Som man frågar får man kanske svar, och jag är nu en gång en frågvis människa, just för att jag vill ha ut så mycket information som möjligt innan jag tar ställning. Krigslimbo eller inte så kommer saker att klarna, inte bara för mig utan för många andra också. Det viktigaste är att aldrig sluta ställa frågorna. I sinom ska sanningen om mänskligheten framträda.

I kärlek och ljus,
Nina