Det finn alltid skäl att starta om saker, göra nytt och finna friheten i att inte ha något bagage. Det finns perioder i mitt liv när jag färdas med minsta möjliga, utan väska och enbart det som ryms i mina kappfickor. Och det är förvånansvärt behagligt att inte ha en väska över axeln som ju oftast inte håller mer än vad jag tar i fickorna.
Jag känner mig fri och obunden.

Fri vill jag också vara från rutiner och ”programmeringar” som håller mig i det berömda ekorrhjulet. Jag är inte där än men med pågående processer och stark inspiration från en nyfunnen författare och förespråkare i hur man bryter sig loss från sig själv (och alla inkörda program) är jag på god väg att hitta mig själv, mina styrkor och mina förmågor.

Jag har börjat om mitt liv flera gånger genom åren, genom flytt, utrensningar och senast fick jag göra mig av med allt bohag jag hade i stort sett, för att omständigheterna krävde det. Men jag sörjer inte förlorade ägodelar. Inte heller sörjer jag omstarter, nystarter. Det finns alltför mycket nytt och spännande i dem för att sörja.

Men det har tagit tid att komma igen. När ekonomiska tillgångar är små och framförallt dem energimässiga kopplingarna till Universum är obefintlig tar det tid att skaffa de saker som är kostsamma i inköp. Ändå klarar man sig förvånansvärt bra med det man har. Det går an ändå. Och någonstans däri märker jag också hur lite prylar har betydelse för ens välmående. Att det finns en plats att samlas på, en plats att vila och sova på räcker oerhört långt.

Och det är skönt att inte släpa på bohag som kanske varit med i tjugo år in i nya sammanhang, ny bostad, de definierar inte en längre, varför då släpa på det? PÅ samma sätt är det med digital röra. Spåren vi lämnar efter oss där är nästan tydligare än några andra. Vi vet bara inte hur omfattande de är. Men det finns en tillfredsställelse i att städa digitalt också.

Det här är en blogg, i vilken gång i ordningen som jag startat upp vet jag inte, som kanske får vara med ett tag nu. Jag börjar alltid med någon ambition att vara ihärdig, konsekvent och nytänkande, och kanske håller den ambitionen i sig. Eller inte. Hur som helst är det en del av rensningarna, att städa ur gamla bloggar och börja på ny kula. Funkar de inte så börjar man om, det är inte värre än så. Viktigast är att inte samla på hög och låta det definiera en som person, det heller.

Allt gott,
kärlek och ljus
Nina